Här reflekterar Niklas Bönnemark, vice ordförande för Sällskapet för kontakter med Ryssland, Ukraina och Vitryssland (Skruv), över Sveriges Radios program på ryska, som upphör 31 mars 2016.

Sedan 1986, när jag började läsa ryska på gymnasiet i Trelleborg, har jag lyssnat regelbundet på Sveriges Radios sändningar på ryska. Först var det via Sölvesborgs mellanvågsstation (1179 kHz), senare alltmer på internet, och sedan 2010 uteslutande på internet. Trots att programmen har vänt sig till rysktalande i utlandet, har jag alltid haft mycket glädje och nytta av programmen, på flera sätt.

För det första språkligt och kulturellt, som ett sätt att utveckla min ryska – hörförståelse och insikter i hur man kan förklara svenska företeelser på ryska och för personer uppvuxna i Sovjetunionen. Ett kontrastivt perspektiv, om man så vill. Och ett sätt att lära mig vilka svenska personer, orter och andra företeelser som är kända i Ryssland och andra länder med en rysktalande befolkning. (Astrid Lindgren behöver till exempel inte någon ingående beskrivning på ryska.)

För det andra som en ypperlig nyhetsbevakning – dagsaktuella nyheter om Sverige, ofta förklarade för att de ska kunna förstås ”utifrån”, vilket är nyttigt även för oss i Sverige. För att effektivisera nyhetsbevakningen för min egen del prenumererar jag sedan flera år på rss-flödet från ryska redaktionen och sprider gärna intressanta nyheter vidare, främst på Skruvs Facebooksida.

För det tredje har det varit en god möjlighet att lära mer om rysktalande personer i Sverige och personer med yrkesmässig eller annan koppling till Östeuropa, både i dag och i historien. Under många år ägnades en stor del av fredagsprogrammet åt programpunkten ”Gäst i studion”, någon särskilt intressant person som intervjuades av någon av medarbetarna på redaktionen.

Det var därför med bestörtning jag tog emot beskedet 21 januari att Sveriges Radios ryska redaktion, med bas i Stockholm, kommer att stängas efter mars 2016. (”Ryska” här syftande på språket, utan koppling till någon viss stat, givetvis.)

Jag överlåter åt andra att diskutera sändningarnas betydelse i ett större perspektiv, till exempel deras roll som en oberoende motvikt till sådana ryskspråkiga medier vars innehåll kontrolleras eller påverkas av stater eller andra aktörer. I oktober 2005 ville Sveriges Radios direktion med sändningarna på ryska (och vitryska, som lades ner 2009) fokusera på ”att främja utvecklingen av demokratiska processer i världen”.

Sedan ungefär 2000 har jag haft förmånen att besöka redaktionen flera gånger och har där träffat medarbetarna Gleb Meyler, Irina Makridova, Maxim Lapitskii, Jurij Gourman, Elena Nordström och Dace Vinklere. Alla har de gjort ett mycket kunnigt intryck på mig, och jag hyser stor respekt för deras arbete.

Jag var med och spred kännedom om den ryska redaktionen genom att Skruv ordnade studiebesök där 2003 och 2004.

Ryska redaktionen på Sveriges Radio har tidigare varit med om indragningar: radioutsändningarna på mellanvåg och kortvåg har upphört, halvtimmesprogrammen har blivit generellt kortare, man har gått från program sju dagar i veckan till fem, och man har slutat med vidareutsändningar som tidigare gjordes på FM-bandet på en lång rad orter i f.d. Sovjetunionen.

Nu återstår drygt två månader. Lyssna på de program som kommer nu innan denna fantastiska redaktion läggs ner!

Lyssna också på tidigare program, av vilka många finns tillgängliga på webben. Jag har själv blivit intervjuad flera gånger i Sveriges Radios sändningar på ryska (till exempel här 2008 och här 2010), men det tycker jag kanske inte tillhör höjdpunkterna bland alla program. Lyssna i stället på till exempel de här programmen:

Att Sveriges Radio nu lägger ner sin ryska redaktion känns för mig som att förlora en vän. Saknaden blir stor!

Niklas Bönnemark 22 januari 2016